Ranger trail

När vi var Karlsborg hade vi en rätt aktiv semester. Dagen efter vandringen i Tiveden så cyklade vi ett varv runt Bottensjön, en tur på ungefär tre mil. Vi cyklade i lugnt tempo och tog paus för att både glass och lunch. Ännu en dag senare var jag ute och sprang långpass.

Axel och hans far skulle iväg och segla radiostyrda båtar, och på vägen till det släppte de av mig där grusvägen mot Vaberget går in från stora vägen strax utanför Forsvik. Efter att ha vinkat av grabbarna stoppade jag hörlurarna i öronen, startade Sommar i P1 och tassade iväg, helt ensam på vägen. Det är en speciell känsla att ge sig av på en alldeles egen grusväg kantad med granskog.

Min plan var att vara ute en dryg timme, men Vaberget närmade sig alldeles för snabbt. När vi hade cyklat samma väg åt andra hållet dagen innan var den mycket längre, konstigt nog. Ännu konstigare med tanke på att vi hade nedförsbacke när vi cyklade, och det var motlut när jag sprang.

När jag som bäst klurade på hur jag skulle förlänga passet sprang jag förbi Kanonbacken, och på ett infall svängde jag av uppför den. Det var ett spår markerat längs backen, och när jag kom upp till toppen fortsatte jag att följa de rosa fyrkanterna – efter en kort smultronpaus. Spåret ledde ut mig i högt gräs och ned för en backe på baksidan av berget, sett från var vi brukar hålla till.

Jag sprang med ett stort leende, även om jag var rädd att mina lite väl slitna skor skulle tappa sulorna plötsligt i ett steg. Jag fick hoppa över stenar, trippa på spångar, tassa längs öde grusvägar. Jag hade ingen aning om var jag var, men jag var lycklig.

Plötsligt kom jag fram till en informationsskylt vid slingans start/mål. Den berättade att jag sprungit på militärens ranger trail. Vid det här laget trodde jag att jag var långt ner på baksidan av berget, och tyckte att det bästa sättet för mig att komma tillbaka skulle vara att följa spåret tills jag började känna igen mig.

Jag passerade ett av forten uppe på Vabergets krön, kasade ned i ett brant dike och vadade fram med ormbunkar upp till armhålorna innan jag kom ut på en grusväg där jag tyckte att jag kände igen mig. Efter att ha dubbelkollat med kartan i mobilen började jag röra mig tillbaka mot stugan.

Jag var ganska ensam på den här turen, men jag hade lite sällskap av en en man som var ute och vandrade (även om han mest såg ut som mc-knutte). Han följde något annat spår, och det gjorde att jag både passerade och mötte honom vid 4-5 tillfällen under rundan.

Det var först när jag var tillbaka i stugan igen, när jag kollade närmare på översikten över spåret som jag hade fotat, som jag insåg att start/mål på spåret ligger vid toppen på slingerbacken! Här kommer jag springa fler gånger, nu när jag vet var det är.

Höjdpunkter från passet:
– Fantastiskt kul spår
– Mitt längsta pass

Start  20/7 kl 09:23
Tid  01:59:36
Sträcka  12,85 km
Snitthastighet  6,45 km/h
Tempo  09:18 min/km
Höjdmeter upp/ned  253/259
Snittpuls  152 bpm
Maxpuls  180 bpm
Intensitet  15

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s